Förra veckan var jag helt säker på att jag skulle ha någon sorts gyncancer och skulle dö ifrån min son. Varje kväll tittade jag lite extra på han för att memoriera hans fina ansikte, för jag räknade ner dagarna tills idag.
Min cancerdiagnos har verkligen förstört min tro på att allting faktiskt kan vara bra. Jag och Peter hann vara tillsammans i 1,5 år när jag blev sjuk och sedan dess känns det som att det inte fått vara bra en längre tid utan att något jobbigt ska hända igen.
Och efter att ha haft jobbiga menssmärtor, och äggstockssmärtor i 2 månader så läste jag lite och ja, min googlesökning sa att jag var döende i cancer. Jag borde veta bättre än så. Men min hypokondri tog över och igår satt jag och var tvärsäker på att igår skulle vara min sista dag som jag mådde bra på. Att helvetet skulle dra igång igen.
Men så fel jag hade. Gynundersökningen visade att allting såg superfint ut. Jag är frisk. Och jag kunde helt plötsligt andas igen. Jag är så himla glad över att jag får vara frisk. Att jag är här, mår bra och kan njuta av min familj och vänner ett tag till (gärna tills jag är 100år).
Nu är det vår tur att få vara lyckliga och jag ska allt njuta av det!
0 kommentar(er)
